Hard Life på landsbôgda

Jag lever landsbygdsliv,

 jag bor i en äcklig ort mitt ute i ingenstans

jag är uppväxt här i misären.

"Det man inte vet om en själv vet alla andra om en" attityden.

Har du inte epa är du död, har du inte körkort har du inget liv

fjortisfylla även om du är 40+

man måste tänka på sitt rykte och om alla andras

alla som är pensionärer och gör något viktigt är eldsjälar

det har aldrig funnits en fungerande ungdomsgård

det har faktiskt inte funnits något för ungdomar...

jo fan fotbollen alla måste någon gång sparkat på en fotboll

man har inget privatliv

folk diskuterar hur det ser ut i varandras trädgårdar

står man i sitt egna rum och någon går förbi utanför på gatan

så hälsar man

fyfan sluta glo jag vet vad era äckliga söndagspromenader handlar om

många gånger har man försökt vara rebell

sena nätter på gatorna kan man få reda på jävligt mycket

rätt så konstigt folk finns det, alla verkligen uppskattar

att få höra om alla personligheter

alla sörjer när dom är döda, för vem ska man nu skratta åt?

man måste alltid vara beredd att försvara sig för att typ inte dö

av dålig självkänsla

jag vill inte bo i samma trappuppgång där alla är släkt med varandra

man måste alltid akta sin mun 

för till och med din bästa vän kan vara

kusinsdottersmans släkting, 

så för att undvika pinsamma situationer

you better gonna watch your mouth sister

Jag har inga vänner här längre, 6000 personer

jag är inte vän med en enda

mina bästaste vänner genomtiderna, vi hälsar bara på varandra

fast jag sörjer inte

jag är inte ute efter vänskap häromkring

för det finns ingen

bakom stängda dörrar så snackar alla bara skit om en

till och med din mamma eller din brorsa

hard life på landsbôgda ska ni veta