Detta är en utav mina favorit foton genom tiderna.
Ernest J framkallar känslor hos mig som jag inte kan beskriva, jag blir berörd
utav kvinnorna han släpar hem, tar kort på, ibland skrapas ansiktena bort,
ansiktsuttrycken, jag minns mig ha hört att han köpte prostituerade och tog kort på och att han aldrig tvinga någon till något och att de uppskatta de han gjorde
att känna sig uppskattade.
Fast vem vet egentligen?
Jag vet inte varför det kniper i hjärtat när jag ser den nakna kvinnan som ritar en vit fjäril på väggen?
Det är något med prostiuerade kvinnor som alltid fått mig att känna något, inget medlidande utan en fascination kanske en undermedveten förståelse?